Om boken: år / Till en början var Kangassk bara omgiven av mörker. Luften var stilla. Men mycket snart kom det ett utkast och den första färgen dök upp. Obsidianen själv glödde. Rökigt, täckt av dimmiga vita ådror, det var överallt här. Och obsidiangrottorna, tvärtemot namnet, påminde mer om Wanderers majestätiska hus - med högt kupolformat tak och bisarra flöden längs väggarna. Det var vackert här... och på något sätt otroligt lugnt.